I'm beautiful tonight

 
Denna är kul och rätt så sann. Varför är det okej att trycka ner smala/vältränade tjejer och helt öppet säga att det är "äckligt" och "fult" att vara smal, utan kurvor och att ha muskler? Det är dock helt extremt olagligt att säga det motsatta, mot dem som är kurviga och mjuka. 
Säg inte skit till någon! Man är vacker oavsett vad. Men framförallt, snacka inte skit om en kroppsform för att sen inte kunna ta emot någon skit själv.
 
//dinzezys

Christmas fool

 
 
//dinzezys
 

I was born to be a soldier

 
Jag drömmer om den ultimata karriären inom Försvarsmakten och jag vet precis hur jag skall göra för att ta mig dit. Jag har en plan, ett mål och den enda som kan stoppa mig från att nå det är mig själv. Men jag är målmedveten, disciplinerad och har personlighet. Jag struntar i motgångarna, jag skiter i dem elaka kommentarerna och jag blickar bara framåt, kollar aldrig bakåt. 
Jag vill verkligen bli en soldat. Jag vill kunna vara ute i fält och enbart ha mina kamrater att stötta mig på. Jag vill lära känna mig själv och få utmaningar som är något utöver det vanliga. Jag vill jobba utomlands, åtminstone en gång i mitt liv, för att känna hur det känns och göra skillnad. Sen kanske jag lever som en veteran, som en officer, men forever soldier är min plan. 
Jag vill känna gemenskapen med mina kamrater, vara en av de soldater som är stolta över vad man gör och vara en inspiration för andra.
Jag vill, jag kan. Jag bestämmer öve rmitt öde, precis som du bestämmer ditt.
Ge aldrig upp dina drömmar och kom ihåg att varje steg är ett steg närmare ditt mål.
 
//dinzezys

Positive mind

 
Det är så sjukt onödigt med folk som går runt och är negativa jämt och ständigt. Det drar ner alla i omgivningen samtidigt som det drar ner personen i fråga. Om det är något som är jobbigt eller irriternade skall man säga till, istället för att låta det gå ut över ens humör och personlighet.  Man kan ofta se vilka som är negativa. De går runt med ett mörkt moln och sprider otroligt mycket negativ energi. Det blir en helt annan atmosfär. Har varit med om ett flertal gånger att jag är glad och livlig, men sen när en negativ person kommer in så blir det tungt att bara vara i rummet.  Det är bara att se på saker med en positiv inställning! Händelser sker oavsett om vi ser på dem som bra eller dåliga händelser. Det är inte fy skam om man misslyckas, allt är inte svart och vitt, allt är inte jobbigt. Sluta med gnällandet och klagandet över småsaker, kolla på situationen från ett annat perspektiv:  Kanske det var menat att det skulle hända? Kanske det hände för att något bättre kommer fram efteråt?
Sluta gnäll och klaga över saker du inte kan påverka, ingenting blir bättre för det.
Sluta gnäll och klaga över saker du kan påverka, ändra dem?
 
//dinzezys

#beautiful

 
 
3 saker man inte svarar när nån frågar; Vad gör du på din fritid?
 
- Vill inte bravera, men är en hejjare på att måla läpparna med läpptstiftet mellan brösten.
-Plockar hårtussar från duschavloppet.
- Precis lärt mig att prata som Kalle Anka, gör det så fort jag får tillfälle.
 
Då får man inge ragg, people are to sensitive nowadays..
 
//dinzezys
 

We remain

 
Jag är människa. Jag har känslor. Jag visar det inte, men även jag kan bli sårad trots allt.  
De som visar hat, tror att jag tycker att jag är topnotch och bäst, varför? Jag kämpar hårt med min träning och mitt intresse, och det finns tillfällen då det känns som om jag är ensam om min passion, ensam om mina drömmar. Om jag jobbar såhär hårt som jag gör och inte ger upp pga motgångar och frestelser, så förtjänar jag att tycka att jag är duktig. Jag kommer inte ge upp, trots era ord. Jag kommer inte ge upp trots motgångar.
Jag är en fighter som ler och kämpar vidare.
 
//dinzezys

Svar på tal!

 
Något jag har fått höra väldigt ofta är att det verkar som om jag avskyr folk som inte tränar. 
Svar nej.
Varför i allsin dar skulle jag ha det? Jag har ju själv varit världens mest slappa person, sket i o träna och åt överjävligt dåligt. Jag vet hur det är och jag förstår om man inte är taggad på träning och svett. Men varför skulle jag bry mig om det? Klart man får vara som man vill! Känner man att man mår skitbra av att äta choklad varje dag, att man älskar sötsaker och det typ förgyller ens dag så är det självklart att man ska äta det. Man ska göra det man mår bra av! 
Men man skall då samtidigt se till att man mår bra av det. Det är så jobbigt när människor som är lite mulliga sitter och klagar på kroppen och vill bli smalare, samtidigt som de trycker i sig en påse godis. Det är inte rättvist mot sig själv, för det är en självklarhet att man lägger på sig fett på kroppen om man äter på det sättet.
Om du ska äta en massa socker och sötsaker så ska du samtidigt vara nöjd med din kropp.
 Jag var inte nöjd med mig själv förr. Hatade shorts/kjolar eftersom jag tyckte att mina ben var för stora. Jag har faktiskt fortfarande lite svårt för shorts och sådant eftersom gamla kommentarer om mina ben sitter kvar. 
Läser man min blogg och inte tränar ska man inte ta åt sig, utan jag vill bara berätta att man kan ändra sig och få en skillnad i sitt liv. Istället för att känna sig obekväm, så träna!
Och ni som inte vill träna, var nöjda med er själva. Se inte ut som nån annan vill att ni ska göra, utan känn efter och må bra. Men samtidigt, klaga inte på er kropp om ni faktiskt kan ta tag i det, för det är inte bra mot ert egna psyke. 
Var glada!
 
//dinzezys

I did it

 
Det här med att ge upp. Den känslan finns och den kan återkomma flertal gånger. Visst kan jag få känslan där jag bara vill slänga ifrån mig hantlarna och sätta mig och käka Marabou mjölkchoklad. Men samtidigt. Är det inte synd att man ger upp när man ändå har kommit så långt och offrat så mycket för att komma dit?
Det är jobbigt att träna så mycket som jag gör ibland, eftersom jag bara prioriterar det obligatoriska i mitt liv. Jag pluggar, äter och sover.  Resterande tid lägger jag på träningen eftersom jag vill få in minst 5 pass i veckan, gärna 9 om det går. Då räknar jag även med min tid då jag sitter och planerar mitt tränings- och kostschema. Det tar också tid kan jag berätta. Efter allt detta kommer min tid till vänner och familjen. Det är som sagt lite tid och jag är en väldigt upptagen människa tycker många. 
Samtidigt vill jag inte klaga. Jag valde detta och jag är även medveten om att jag inte behöver träna så mycket som jag gör om jag inte vill.  Men jag har min dröm, ett mål framför mig och jag är villig att ta till med uppoffringar för att uppnå detta. Jag skulle välja tränings- och kostlivet före allt!
Målmedveten, disciplinerad och ambitiös. Det är jag allt. Det hjälper mig att motiveras och hålla ut. För att träna, det är rätt krävande. Och att gå med i Försvaret är både krävande psykiskt och fysiskt. Men jag tänker fortfarande inte ge upp och bli bortglömd. Jag älskar att höras, att få träna och inspirera andra till den mer hälsosamma livsstilen. Ni som stöttar mig och ger mig alla dessa fina komplimanger, i verkliga livet och på bloggen, ni är guldvärda och peppande, och man blir så inspirerad av att fortsätta träna! 
Jag hoppas att jag får stå inne på Berga i givakt, en vacker dag, titta tillbaka på min resa och mig själv, hur jag vuxit personligt och fysiskt och jag vill känna känslan där jag om och om igen repeterar "Det var värt det!"
Och jag vill kunna säga tre meningsfulla ord:
Jag klarade det.
 
//dinzezys
 

Do you remember?

 
-Kommer du ihåg tjejen som gav upp?
-Nej.
- Det gör ingen annan heller.
 
//dinzezys

Fit? Ja, tack.

 
Jag sliter och kämpar. Tycker det är värt det, även fast folk tycker jag är sjuk. Nu lever jag för att träna, likaväl som jag tränar för att leva. Jag ändrade hela min livsstil, till ett hälsosamt och strikt liv. Och jag ångrar det inte.
Jag har ätit, festat, frossat i mig allt det goda. Jag behöver inte det längre. Jag vill bli en gammal person som ser 15 år yngre ut än vad jag är, för att jag just är hälsosam. Jag mår bra av min träning, jag har fått tillbaka mitt självförtroende som var försvunnet. Jag gillar mig själv mycket mer helt enkelt. Kan förstå att många tycker att jag är tråkig eftersom jag är såhär, men jag vill leva på detta sätt. Träning är mitt nya och största intresse. 
Jag ser den jag vill vara, jag ser att mina drömmar håller på att bli uppnådda. 
Här har ni mig, antingen gillar ni det eller inte. Jag tycker det är onödigt med dessa människor som blir arga, irriterade eller provocerade när jag snackar om träning. För jag försöker aldrig klanka ner folk. Jag vill motivera er alla till att hamna i den livsstil jag hamnade i, för jag har aldrig ångrat mig. 
Det lär ni inte heller göra.
 
//dinzezys
 

Kroppsidealen?

Översta bilden- Modeller.
Mellanbilden - Normala kvinnor.
Understa bilden - Fitnesskvinnor.
 
Fitnesskvinnorna och modellerna har såna kroppar, men mittenbilden? De "Normala" kvinnorna? Stämmer det verkligen? Är alla normala kvinnor kurviga? Finns det inte normala kvinnor som är smala, utan att va undernärda som modeller ofta är? Eller finns det inte normala kvinnor som är smala men med lite muskler? En liten tankeställare!
Förövrigt så tycker jag själv att fitnesskropparna är snyggast av dessa ideal. Muskler är nice!
 
//dinzezys
 

Forsaken

Before..
 
Sen jag gick ner 2,6 kilo på en vecka så har många frågat mig;
"Izadora, hur gick du ner i vikt så fort och hur håller man sig där?"
Jag kan börja med att jag kände att få den där idealkroppen och drömvikten var alldeles för långt borta. Ja, det var rent ut sagt ett omöjligt mål. Träning var inte något familjärt för mig. Jag hatade att röra på mig intensivare än promenad och ridning och jag tror att jag satt på bänk under varje idrottslektion eftersom jag hatade det så jävla mycket. Samtidigt så mådde jag otroligt dåligt och hatade min kropp. Tittade på tjejerna som gick i min grundskola och såg deras perfekta Tumblr-kroppar. Och tiden gick och jag gjorde ingenting för att ändra det. Jag var inte tjock eller något, men jag tyckte att jag var mullig och jag trivdes inte. I 8an,9an och gymnasiet började springa lite då och då, men jag hatade det fortfarande. Dansade gjorde jag också, men inte i träningssyfte, utan bara för skojs skull. Fram till mitten på hösten då jag gick på Södra Latin. Då var självförtroendet längst ner i botten och när man såg brudarna på Södra Latin....det var då jag bestämde mig för en förändring. Jag började på FBU, med en dröm om att bli militär och bestämde mig även för att ändra på det som fick mig att må så dåligt, vilket var min kroppsform och vikt. Det var min brorsa och min syster som peppade mig mest, båda otroliga träningsfreaks. Mamma och pappa var också peppande och hjälpte mig så gott det gick med bra kost och lite utskällningar så att jag verkligen tog mig ut och rörde på mig. Det var så det började och här är jag nu.
Det som man ska göra för att få till kroppen är att börja ändra på sina dåliga vanor. Och det krävs inte mycket för att gå ner i vikt, det har jag märkt själv. Det räcker med att man går/cyklar till skolan och kanske tar nån powerwalk när man känner för det. Det är inte jobbigt och har man trevligt sällskap så går tiden fort och man märker knappt att man tränar. Har man sällskap så peppar man varandra något otroligt, även omedvetet.
Börja även att styrketräna. Musklerna tar energi från din kropp hela tiden, även om du står stilla. Ju mer muskler du har, desto smalare blir du. Och du kommer aldrig bli bulkad och biffig genom att gå till gymmet nån gång i veckan. För att bli en fitness-person så tar det tid och mycket disciplin med hårdträning.
En annan viktig faktor är kosten. Majoriteten av det som påverkar din vikt är just det du äter. Kroppen sparar på sig energi och sparar den så att du kan använda den vid senare tillfälle, men om du aldrig rör på dig så samlas det bara mer och mer energi i din kropp. Det jag själv försöker undvika är socker, skräpmat och jag har även nästan helt slutat äta flingor, bröd, pasta, potatis etc. Kolhydrater tillför mycket energi och binder även vatten. Misstolka mig inte, för energin är viktig för kroppen, men vill man gå ner i vikt så måste man ändra på kolhydratsintaget och ersätta det med bättre kolhydrater. Kanske äta väldigt mycket grönsaker istället för potatis? Gå efter regeln att om du vill minska i vikt så ska du se till att du gör av med mer energi än vad du äter, annars stannar du kvar vid din vanliga vikt. Du ska inte heller sluta att äta, för då lagrar kroppen bara ännu mer eftersom kroppen tror att man svälter. Att svälta sig själv eller att exkludera en näringskälla är ingen lösning, utan hitta en träningsform du gillar och ät bra. Och unna dig godsaker då och då, men rör på dig efteråt! 
Tro inte att ni kommer rasa i vikt på en vecka, om ni inte hårdtränar. Det kan börja med att ni går ner 2-4 kilo i början pga att ni minskat på kolhydraterna som binder vattnet, men sen stannar ni upp ett tag i er nya vikt. Det är då viktigt att man fortsätter att peppa sig själv och kämpa vidare, för sen, efter ett tag, då tittar man tillbaka i sitt fotoalbum och ser den klara skillnaden! Och detta får man genom att man endast drog ner lite på onyttigheterna och började röra på sig mer och mer. Du kommer dessutom inte begära efter onyttigheterna om du utesluter det ett tag, eftersom du vant dig vid din nya kost. Du kommer känna dig hälsosammare och du kommer vilja fortsätta med din nya livsstil. Det vet jag, för det är så det är för mig nu, även fast jag inte har nått min drömvikt och den kropp jag vill ha helt. Men jag är ändå på god väg!
 
//dinzezys
 

Smokerings

 
 
//dinzezys

Carmen

 
Tänkte bara vara så cool och länka min tumblr för er tumblrnördar!!
Den heter Hiphopfrenzy och där lägger jag upp allt från halvnakna brudar,kläder, graffiti,egna foton till feta hiphopartister som inspirerat mig genom tiderna! Check it out!!
 
www.hiphopfrenzy.tumblr.com
 
//dinzezys

Ready to uff

 
Folk märker nog att det är höst. Man ser det överallt. Höstfärgerna ploppar upp och det blir lite slaskigt på vägarna. Det luktar lera, fåglarna låter inte lika mycket längre och man börjar bli segare på morgonen. Det är allmänt kallt och man känner att det snart är vinter. Så då undrar jag. VARFÖR I HELVETE GÅR NI RUNT I SOLBRILLOR FORTFARANDE?!  FY.FAN. Det är minusgrader! Man har på sig sina vinterjackor nästan! Solen är knappt framme, har man tur så kanske den visas nå 30 sekunder under dan. Det finns ingen som helst anledning att gå runt i brillor känner jag. Men ändå. Ändå så går folk förbi där. Man går där på Götgatan och ser en massa fånar i solbrillor för att "skydda" ögonen. Idiotiskt? Mja. Pilotbrillor, Prestige-solisar, Wayfarer och Gucci-brillor.........Det finns en stor variant på vad man kan se. Och så ser man personerna komma in på ett cafe, ta av sig sina brillor, sätta sig med nån latte och värma sig.  WTF people. Skärpning. Nu är det höst, snart vinter. Bort med brillorna, fram med dunjackan och tumvantarna.
 
//dinzezys

I'm a soldier for you

WoW.
 

Fan, vad jag hatar svartsjuka alltså. Inte bara att man får svartsjuka från andra personer utan även när man själv drabbas. Man blir sådär äckligt jobbig. T.ex om man gillar någon person så stalkar man andra människor som den personen tycks ha kontakt med. Läser runt på deras profiler på fb t.ex...får en massa inbillningar när dom skriver något speciellt. Man plågar sig själv. Jag tror inte jag är ensam om det. Nu är jag ju inte tillräckligt gammal för att ha bott med någon och så, men det är kul när man läser om olika personer som gjort en massa saker till sina ex. Krossa saker i Xets lägenhet, snoka utanför lägenheten, kissa i brevlådor osv...
Vilka sjuka saker man kan göra för att hämnas..allt pga svartsjuka.
 
//dinzezys

We are the all-singing, all-dancing crap of the world

 
 
Har ni tänkt på att barn ändå är rätt sviniga? Säger inte att alla är det, men om man tänker såhär. Hur skulle det vara om vi "vuxna" var som spädbarn igen? Typ att man sitter i skolan under en lektion och plötsligt bryter ihop och börjar storgrina. För att någon tar ens sudd eller dylikt. Det går inte att trösta en, tårarna bara rinner, snoret rinner, man råkar få i sig det där snoret i munnen, får det i halsen och gråter ännu mer. Resten av klassen inser att det kommer gå mycket tid åt detta. Och sen när dom hör att man börjar hulka och sen blir sådär märkligt tyst, Man börjar gapa och slutar att andas. Ja då jäklar. Resten av klassen vet då om att skriket ska komma.  Då man bara exploderar som fyrverkerier. Då alla andra måste hålla för öronen. Andra exempel kan vara när man  pillar sig i munnen så mycket att man råkar få fingrarna i gommen så att man plötsligt kräks mitt framför dom andra på bordet..eller kanske råkar bajsa på sig rejält och någon måste komma för att tvätta en? Och sen när man väl får hjälp så ska man också börja kissa mitt i allting. Trevligt. Vilket mysigt samhälle vi hade haft då.
En annan sak som jag tänker på är alla dessa barnböcker och deras "förebilder".... 
Emil i Lönneberga - en jävlig unge som alltid gjorde hyss, Karlsson på taket - Snål och äcklig, Lotta på bråkmakargatan- SUR LITEN PISSUNGE, Birk i Ronja Rövardotter - är så svartsjuk att han ber ronja välja mellan honom och hennes pappa och hotar med att ta livet av sig(WTF LIKSOM) Pippi - lögnare och försöker visa att hon kan allt, och också rätt så elak mot alla i hennes närhet...
USCH!
 
//dinzezys

Beautiful

Jag kan inte läsa kändisbloggar. Egentligen borde man inte skriva sånt här nu när hela våran generation handlar om att blogga och jag kommer troligen halshuggas eller avrättas på något annat mysigt sätt genom att skriva detta.
Dessa kändisbloggare( och nej, drar inte in alla i smeten) tror att alla vill vara som dom. Ha deras liv. Att de ska vara föredömen. De som inte är upptagna som dessa bloggare, att man inte springer till möten hit och dit..ja då är man lat eller behöver en kick in le ass. Man får ej leva ett vanligt liv.
Visst är bloggare skitduktiga, dom har ju valt det arbetet själva och det går tydligen bra för en del av dem och det är ju gött att höra! Dom har det skitbra, men när de säger att man kan bli som dom bara man anstränger sig blir man sur. Dem kanske tror att det är snällt och bra att säga sak. Kanske de tror att det hjälper oss vanliga dödliga som de tror att vi har dåligt självförtroende för att uppfylla våra härliga drömmar. Men så är det ju inte alls. Vi lever våra liv, har en härlig framtid och allt sådant. Vi gillar nog våra liv som de är, troligen så vill inte alla bli så framgångsrika inom bloggandet. För jag kan tyvärr(nu faller jag i ett stort jävla hål) inte säga att vara en "bloggare" är ett jobb. Inget man kan satsa på i längden, oavsett vilken gymnasielinje som har såna titlar i sig man går på. Människor som tycker att springa mellan en massa möten med en lattemugg i handen är ett jobb...nej.
//dinzezys

Who knew

Känner ni nån människa som är så äckligt nollig som man kan bli? Jag känner flera stycken. De är egoistiska, självcentrerade och har ingen självinsikt. Överdrivet? Nej. För tyvärr så är det så. De är inga bra människor. Att äta lunch med såna personer är fruktansvärt. Inte trevligt alls. Frågar typ ingenting alls, vill bara prata om sig själva. Man sitter liksom där för deras jävla skull. Man ger komplimanger och ställer frågor som de verkligen gillar, så att dom kan få njuta till fullo. Man måste bekräfta deras egon så att de får leva det livet dom inbillar sig att dom har.  Bli inte sådär.
Ni är bättre än så, mina kära läsare!
//dinzezys

My mind tells me to give up, but my heart won't let me.

Tänkte göra en liten sak klar för er. Älskar mina läsare, ni är grymma och jag uppskattar att ni alltid läser oavsett om jag skriver pissdåligt eller jättebra. Och jag kommer alltid skriva så att det behagar er. Däremot så är det en sak jag aldrig kommer skriva om. Och det är allt personligt som händer i mitt liv. Alla känslor och så. Ni kan få det vanliga, jag brukar ju skriva "nä, idag är jag inte på toppenhumör" osv, men jag kommer aldrig skriva varför. För jag märker att om man skriver ner det, så kan det enkelt och snabbt vändas emot en. Och jag tänker inte öppna allt som händer för mig till personer som jag inte vet vilka det är. Det kan göra att om folk läser min blogg, så kan folk få bilden att jag är ytlig och inte har något djup alls. För att jag inte skriver om det. Och det är helt okej, det besvärar mig inte det minsta! Men jag vill bara säga(oavsett om ni tror det, eller ej) att det pågår mycket även för mig, även om jag inte berättar det för er läsare. Mina närmaste, dom som jag verkligen litar på, vet vad jag egentligen bär. Vet vad som händer just nu och vad som hänt tidigare.  För det är enkelt att skriva ner allt på bloggen. Skulle kunna skriva det längsta inlägget i världshistorien så att ni alla kan hänga med om vad som händer bakom datorskärmen, bakom alla shoppinginlägg, bakom all musik, i min hjärna. Men jag tänker inte. För folk kan utnyttja det så jävla mycket. Skulle jag skriva ner allt så skulle jag vara körd. Folk skulle tro att jag var insane. Det kanske jag är också, har ingen aning.
//dinzezys

Tidigare inlägg