Undead soldier

 
Igår svek jag ett av mina största löften till mig själv: Att jag inte ska klä ut mig till något nu när alla dessa halloweenfester är igång. Don't ask me why - jag har vissa principer att följa. Men igår så var jag där på festen i Huddinge utklädd till en soldat som dött för sin kung och fosterland. Förlåt. Det var dumt. Typ lika förstörande för självkänslan som att börja äta godis igen fastän man har lovat sig själv att sluta 3567898764324321 gånger. Något annat som är dumt är alla dessa kvällar denna vecka. Varje morgon, mer eller mindre, har jag vaknat upp med rödsprängda ögon, brutalt trött och undrat vad felet med mig är. Men jag har kul. Förbannat kul. Även om det inte riktigt är min typ av utgångar. Jag är en sån som föredrar att veva på ett dansgolv och spilla drinkar på folk, Inte dricka jäst öl som klibbar fast på vardagsrumsbordet. Jag har sålt min själ, vad är det som händer?
Igår firade vi iallafall Michaela som fyllt 17 barre. Började med att snabbfixa utstyrseln, för att därefter åka pendel och färga av mig på folk och sen sitta i en lägenhet i Huddinge och snacka skit. Mycket ofrivilliga samtalsämnen, men man ska ta seden dit man kommer. Inte konsigt att psyket är helt förstört idag. Mina kära kamrater lät mig dock sova över, så vid 15-tiden fick jag dra årets ofabulösaste walk of shame iförd i smutsiga kläder, leriga Dr Martens och gårdagens halloween-smink ner till knäna. Man har känt sig vackrare.
Nu har jag äntligen landat hemma och skall trycka i mig föda. Tanken var egentligen att jag skulle sätta på mig springskorna och springa förbi fåglarna i Hagaparken med Sabaton i lurarna, men det finns inte en chans i helvetet att jag krigar mig ut i det här tillståndet. Dessutom så har jag ont som fan i halsen så ikväll blir det böcker och total rehab som gäller.
 
//dinzezys



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback